Alltså förra helgen var jag på Öland och denna helgen på västkusten.
1975 köpte vi en tomt vid Gullmarsfjorden, vi bodde då i Jämtland. Varje sommar längtade jag till västkusten!
1978 stod sommarhuset färdigt och vi tillbringade hela somrarna där.
Även när vi flyttade söderut blev Barkedal en lisa för själen.
Bohuslän där blommorna växer direkt ur klippan och solen går ner i havet.
Så stod det på reklamen.
Trots lisan i stugan behövde jag ibland vara för mig själv, när alla sex barnen plus kompisar var runt omkring.
Då hittade jag en "tänkesten" dit jag gick en stund. Ofta bad jag vid den och ibland bara tänkte.
Gick dit igår med maken och Sebastian. Tog en bild och skickade till barnen och frågade om de kom ihåg!
Jo, nog minns de!
Kände en tacksamhet till Gud, att han varit med under alla år - i ljus som i mörker!
Tacksamhet att en av sönerna tagit över ägandeskapet till stugan så vi kan komma hit ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar