Ge inte upp!

Lätt att säga, kanske. Att inte ge upp.

Men när jag ser Nils varje tisdag kämpa för att lära sig gå, så tänker man till!

Går några steg, då stoltheten lyser ur ögonen, och sedan druttar på ändan!

Upp igen, lika glad och efter ungefär fem steg ramlar han.

Hela dagen håller han på, med en liten vilopaus någon gång, ivrigt tittande i en bok.

Det är så fascinerande att se att han aldrig ger sig.

Aldrig blir sittande på golvet med hängande huvud och uppgiven blick!

Hur många gånger hamnar man själv i den situationen att bli uppgiven?

Ibland druttar man på ändan - och blir sittande.

Törs jag försöka igen? Tänk om jag misslyckas?

Undrar varför vi är så rädda för att misslyckas?

Tänker på mina "kvinnor" på Tehuset, som ska lära sig svenska.

Undrar ibland över vad de vet om omvärlden. De vet inte hur deras flagga i

hemlandet ser ut, men brodera 

kan de.

Alla flyktingar som kommer. Inte kan de ge upp !

Att våga är att förlora fotfästet i början.

Att inte våga är att förlora sitt liv!