Det är svårt att komma ihåg alla ovanliga namn!
Zahra står ibland och ljudar på sin skylt: Zahra, det är jag, säger hon med ett stort leende.
Hon kom till Sverige för 1,5 år sedan med sina fyra barn. Mannen, berättade hon, ramlade ner från en balkong och bröt ryggen. Han låg i koma fem år innan han dog. Hur hon lyckades ta sig till Sverige från Afganistan vet jag inte.
Förstår att hon haft det svårt, men är alltid glad! Ja, hon strålar med hela ansiktet.
Svårt att avgöra hennes ålder, men hon är i 50-årsåldern. Analfabet, men så läraktig!
Hon riktigt snidar bokstäverna när hon skriver och virkar så fint!
Nu virkar hon tvättlappar. Onödigt tycker vi. Kan man köpa för en tia på IKEA. Men den värld hon kommer från köper man inte det man själv kan tillverka. Det var hon som gjorde eget gips till sin väninnas stukade handled. Den väninnan, vars man blev skjuten av talibaner och de tre barnen är kvar i Afganistan.
Zahra är så hoppfull och tröstande - och alltid glad!
Fler sådana glädjespridare behöver vi i Sverige - vi som klagar på allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar