Livets vatten

I går tänkte jag ta en promenad runt Ramsjön, där vi bor.

Det har jag gjort många gånger och det brukar ta nästan två timmar.
Sjön är tre km lång, men stigen gör lite kångel i krokar, så det blir en rejäl promenad.
Första bilden visar en lite göl i början av stigen, så det är inte Ramsjön!

Fick sällskap av en trevlig hund en bra bit, som bara dök upp och försvann lika spårlöst.

Efter ett tag var stigen borta.
Man hade avverkat något alldeles våldsamt, så naturen var helt förändrad.
Stigen fanns inte, så jag valde att följa skogsmaskinspåret.
Lerigt och blött i hjulspåren och jag kom längre och längre bort.
Till slut visste jag inte var jag var. (Har för övrigt ett uruselt lokalsinne.)
En djurstig dök upp vid sidan och jag valde att följa den.
Kom till ett elstängsel, kröp under det. Hamnade bland hästar.
Ett nytt elstängsel, hamnade i en kohage. Snart dyker nog sjön upp, tänkte jag.
Det gjorde den också, nedanför en fantastiskt fin gård
med flera hus och så välskött så det var en fröjd att se!
Nickarp heter gården och ligger på andra sidan sjön.
Ja, nu var det bara att följa sjön runt, så var jag hemma!

Detta fick mig bildlikt att tänka på min/vår situation just nu.
Säljer vårt hus i Ramsjöholm nu ......
Plötsligt försvann stigen, och vad händer nu?
Ny bostad så småningom ....
Åt vilket håll ska jag/vi gå?
Snårigt runt om, men det finns en väg och snart dyker vattnet upp!
Källa så klar.....