Jag har lätt att stressa upp mig, vill gärna göra fler saker samtidigt, men stöter jag då på en ko, så återfår jag lugnet.
Att titta in i ett idisslande ansikte (heter det så på en ko?), man kan bara inte fortsätta stressa. Tänk bara hur lugnt de tar det, tuggar om maten hur många gånger som helst! Det skulle passa oss att åtminstone äta lugnare!
Man kan bli påmind om lugnet även av en gymnasiekille.
Han höll upp dörren för mig härom dagen. (Det hör inte till vanligheterna nu för tiden)
- Tack, sa jag och gav honom ett leende.
- De e´lugnt, sa han och log tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar