Mycket matnyttigt och större förståelse för olika kulturer.
Samira som är kurd, men bott många år i Sverige, berättade om hur det var att gå i skolan i hennes hemland.
Hon sammanfattade det med att hon var alltid rädd.
De första skolåren skrämde läraren med att fåglarna berättade för läraren om de såg barnen göra något de inte fick.
Man måste sitta med armarna i kors på lektionerna, om man inte hade en skrivövning.
Annars fick man stryk.
I de högre klasserna fanns det alltid några "angivare" som rapporterade till högre ort om man sa något negativt om det politiska systemet i landet.
När hon själv blev lärare var det även då angivare i hennes klass.
Historelektionerna stämde inte med verkligheten, utan var ren propaganda.
På Tehuset har vi också en Samira.
Hon är från Syrien.
Förstod inte varför hon aldrig svarade på frågor.
Jag visste ju att hon kunde.
Fick reda på att när hon inte kunde svaret på en fråga i hemlandets skola, fick hon smäll av pekpinnen över händerna.
Därför gick hon bara en kort tid i skolan.
Hon var för rädd helt enkelt.
Sånt glömmer man inte, även om man kommit till Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar