fredag 31 juli 2015

Vart tog den vägen?

Tiden? 
44 år. Det fyllde vår äldste son i veckan.
Minns när jag gick och drog honom i vagnen och en väninna sa: 
- Snart börjar han skolan!
Du är inte klok, tänkte jag. Det är ju evigheter till dess!
Minns så väl när jag fyllde 40 och jag minns när min mamma fyllde 40, till och ned hurdan klänning hon hade på kalaset!
Självklart kan man inte hålla i tiden, den kommer, säger maken.
Man sparar ju alla år inom sig, så erfarenheten är det ju inget fel på!

När man möter familjer, man inte träffat på ett tag, uppmärksammar man hur stora barnen blivit.
Sen tror man att tiden stått still för de vuxna.
Vad gammal hon/han ser ut, tänker man
lite förvånat. Van vid sin egen spegelbild, där allt förändrats successivt!

Stelheten i kroppen kan man inte bortse från, där hjälper varken smink eller hårfärgning.

Maken köpte en självgående dammsugare idag.
Du får ju så ont i ryggen när du dammsuger, var förklaringen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar