Igår kväll klockan tio var jag ute med hunden i linne och shorts, hur varmt som helst.
I dag klockan 10, klädd i långbyxor och tjocktröja och frös - som en hund!
- Att det aldrig kan vara lagom, suckar jag.
Tänkte på gårdagen och hettan. Barn och barnbarn och hundar, som badade länge.
Alla satt utslagna i trädgården och åt glasstårta efteråt (hade inte orkat baka i värmen)
Så i kväll, ringde en gammal söndagsskolsång i öronen, som en god vän citerat några timmar tidigare.
Det är sommarsol i min själ.
Det är sommarsol i min själ.
Min Jesus fann mig. Hans kärlek vann mig.
Det är sommar, det är sommar i min själ.
Den svenska sommaren är ju både ock, men själen kan ha sommar jämt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar