Det man uträttat kanske skjutit över målet.
När jag verkligen försökt med alla konstens regler att lära de afganska kvinnorna att läsa och allt har gått över huvudet på dem, då blir man lätt frustrerad!
- Du har för hög ambition, säger maken.
Andra dagar har man "gjort något bra", utan att anstränga sig egentligen.
Som när jag följde med gamla moster till kyrkogården och planterade blommor.
Hon var så tacksam, så jag skämdes.
Så lite!
Eller när jag skulle betala parkeringsavgiften och det redan satt ett betalkort i automaten, som någon glömt.
Ringde till den bank som stod på kortet och spärrade kortet. Vilket banktjänstemannen var tacksam för, och ägaren till kortet får vi hoppas!
Alltså att göra något för andra ger glädjen.
Nu älskar ju de afganska kvinnorna Tehuset och uppskattar gemenskapen mer än att skriva svenska.
Det får vi väl bjuda på!
I morgon ska vi cykla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar