Han är 20 och gör i stort sett ingenting, åtminstone inget vettigt.
Styr övriga i familjen, som passar upp på honom.
- Förstår inte att ni inte slänger ut honom, försöker jag.
Hon ser på mig med trött blick. Vi gör vad som helst, för att han inte ska göra allvar av hotet att ansluta sig till IS.
Och så är det ju vi som flyttat hit och tagit med våra barn.
Vi rår ju delvis för att de inte kan känna sig hemma i sitt nya hemland.
Hur många sådana finns det?
En rotlöshet och en lockelse att bli delaktiga av ett sammanhang, att vara någon.
Hon visade med ett kort på honom i mobilen.
Jag såg en gänglig ung man med vilsen blick, där ingen glädje kunde spåras.
Är det sådana ungdomar, som är delaktiga av dagens tre terrorattacker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar