SÅ varmt!

Så träffar man någon och säger något om vad varmt det är och man måste uppsöka skuggan för att inte förgås. 

Men så kommer man på sig och ändrar sig till att det är ju skönt med värme och man ska ju inte klaga.

Ja, så är vi svenskar. Vi älskar att tala om vädret!

När jag föddes för 67 år sedan var det den varmaste julimånaden på 100 år.

Min mamma berättade att de fäste upp våta lakan för fönstren. Jag förstod det inte då och inte nu heller hur de gjorde. Kanske var det i bilen? Någon AC fanns ju inte. Och veva ner fönstren var det inte tal om, aldrig någonsin. Tänk om man fick drag! Eller tänk om det inte gick att veva upp rutorna igen! Hemska tanke!

Gick en sväng på A6 i dag. Svalt och skönt. Där mötte jag min somaliska elev. Hon gick där för hon var varm och trött, sa hon.

Det såg jag. Fotsid långärmad klänning och två sjalar på det. En om huvudet.

Varför trött? Frågade jag

Tre veckor till med Ramadan, svarade hon.

Inte ens dricka något på dagtid.

Vad ska jag klaga på, som tror på en god nådefull Gud, tänkte jag.