Gåsfot

Om du läser rubriken och sedan ser bilden så förstår du nog ingenting

... om du inte jobbar inom sjukvården förstås!


Hur som helst hade jag haft ont på insidan av ett knä av och till under en längre tid.
Förra veckan var vi i Stockholm och jag skulle fortsätta med buss till Uppsala på fredagen.
Jag la in min väska i utrymmet under bussen och när jag kom fram och skulle plocka ur den,
så hade den glidit längst in i bagageutrymmet.
Ingen mer väska var där och ingen busschaufför i närheten,
så det var bara att lägga sig på alla fyra och krypandes försöka dra fram väskan.
Då gjorde det fruktansvärt ont i knäet.
Efter det hade jag uppenbara svårigheter att stödja på foten.
Hela helgen linkade jag omkring, gruvade mig för varje steg
och sov dåligt. (...synd om mig eller hur)

På måndag morgon efter hemkomsten ringde jag vårdcentralen och bad att få komma dit.
Fick tid först på torsdag (igår) och skulle försöka klara mig med hjälp av Ipren till dess.

Vad gjorde vi?
Ingen Ipren hemma ... vi la händerna på knäet och bad enkelt om ett helande.
Hade jag stor tro?
Nja, inte speciellt.
Bad vi med tillkrånglade ord?
Nej, inte det heller.
Men, vad hände?
Jo, värken avtog snabbt och på kvällen var jag totalt bra, kände inget.

Tänkte avboka tiden, men nej jag ska gå dit i alla fall.
Läkaren förklarade att det kallas gåsfot,
de muskler som går samman på insidan av knäet och ser ut som en gåsfot.
Kvinnor får ont där oftare än män, för kvinnor är mer kobenta!!

Ok, det får stå för honom.
När jag berättade att vi bett för mitt knä och jag blev bra,
log han och menade att då behövde jag inga medikamenter.
Hade tänkt ge dig en kortisonspruta, men då sparar vi in på den! sa han.

Det är lönsamt dessutom att be till Gud! tänkte jag.