Svår märta höll i sig dag som natt, sedan före påsk.
För några veckor sedan var vi på 40-årskalas. Jubilarens far lät alla gästande familjer välja en bok på ett bokbord att ta med hem.
Vi lät Sebastian välja,
och han valde en bok - till mig!
Hade inte sett den förut, men började läsa.
Jo, den var bra och när jag kom till slutet av boken handlade det om dina relationer.
Bönen "Fader vår" citerades och orden:
"Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss"
Följt av den naturliga konsekvensen:
"För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er" Matt 6:14
Tänkte på en nära släkting, som jag tyckte borde be mig om förlåtelse.
Men insåg att också jag måste förlåta den personen.
Sagt och gjort.
Jag skrev ett mail.
Låter enkelt och för många osannolikt -
men något hände.
Efter några dagar var smärtan i knäet nästan borta!
Frågar du:
- Vet du vilket knä du hade ont i?
Ljuger, om jag skulle säga:
- Det vet jag inte.
Allt är ändå så mycket mycket bättre, från ständig värk till lite stelhet på morgonen!
- Har du inte gjort något annat för att bli bra? frågar du.
Fått låna ett knäskydd av en son och fortsatt med lite sjukgymnastik.
Vill man bortförklara,
inte tro,
så var så god!
Men jag som upplevt bönesvar förr och förstått förlåtelsens makt, väljer att tro!
Här är boken jag läste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar