Nu höll de på med renovering av kyrkan, så gudstjänsten hölls i Kristinagården, kyrkans församlingshem.
Det gör skäl för namnet "hem". Det blev en hemkänsla där. Fullsatt till skillnad från stora kyrkans gudstjänster.
De vanliga gudstjänstritualerna fick man hoppa över. Det blev för rörigt med de vanliga processionerna. Man fick improvisera och psalmerna sjöngs till piano.
Alla kan kören sjöng frimodigare än vanligt!
Många invandrarmammor var där med fint uppklädda barn, som var med i barnkören.
Prästen pratade med barnen framifrån och Gud kändes närmare på något sätt.
Det var så vardagligt, fast det var söndag!
Måste det vara högtravande i kyrkan?
I kväll var jag på konsert, där några av mina "gamla" elever ordnat konsert för Love and Hope.
I konserten sa en av killarna:
- Nu ska vi sjunga en sång om vår bästa kompis.
Och vem var det? Jo, Jesus!!
Så naturligt och nära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar