Sött blod

I helgen var vi på gåsmiddag.

Då ingår svartsoppa, vilket jag aldrig ätit och inte heller velat äta.

Servitrisen sa att hon aldrig smakat svartsoppa, inte kunnat förmå sig till det heller.

Det är väl just vetskapen om att det är blod, om än i liten mängd, sägs det, som gör att man inte vill äta svartsoppa.

Maken åt och tyckte det var gott.

Jag tog svampsoppa.

Det finns ju människor, som svimmar när de ser blod, t ex vid en förlossning.

(Mannen alltså! ...dock ej min man)

För att avsluta med något positivt, så visade jag en bild på ett barnbarn för en arabisk kvinna.

- Tycker du inte han är söt? frågade jag.

- Han har sött blod, svarade hon.

Hon fick förklara vad hon menade.

- När du säger söt, menar du det yttre.

När vi säger sött blod, menar vi inre och yttre skönhet.

Det är bättre!

Alltid lär man sig något nytt!

Det äldsta och bästa med blodet, är väl ändå detta,

att Jesu blod renar från all synd!