Under uppväxten var åtminstone jag omgiven av kompisar.
Uppvuxen inom frikyrkan i Smålands Jerusalem.
Man tog det för självklart!
På något vis var man omsluten av vänner runt sig plus en eller två generationer över sig, som brydde sig.
Nu är de generationerna borta. Har en gammal moster kvar, som jag besöker regelbundet. Hon är viktig!
Några syskon i livet har varken maken eller jag.
Vi har sex härliga barn, med respektive och barnbarn, som vi älskar.
Det blir på ett annat plan och de kan nog tycka vi är lite mossiga ibland!
Känner mig så rik med väninnor i alla åldrar!
Några är före detta arbetskamrater, några reser jag med till när ochfjärran, några är nuvarande arbetskamrater.
Och ej att förglömma mina Tehuskvinnor från alla håll och världens kanter!
De är så kärleksfulla!
I helgen bodde jag hos en väninna i Stockholm. Skulle besöka Arken.
Härligt när systerskapet blomstrar!
Nu har jag inte nämnt maken, som är min bästa vän.
Men det har ni väl räknat ut?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar