Dessa bilar!

Bilar och jag är inte alltid överens!

Ja, när allt funkar och inga lampor på instrumentbrädan lyser, då är vi vänner!

Inte hjälper det att lägga sig under och titta, som jag gjort några gånger förut, när något strular!

Var ensam ett par dagar när maken låg på sjukhus (njursten)
och naturligtvis började lampor att lysa i HANS bil.
Min är ju avställd på vintern. (den vackra bilen på tredje bilden).
När det står stopp och röda lampor blinkar, vad gör man?
Stannar, säger Bror Duktig.

Men den går ju framåt och inte låter den konstigt heller?
Jag blundade (bildlikt) och körde vidare.
Barnen, läs pojkarna, kom med råd:
 - Ryck ur en kabel ur batteriet (var finns batteriet undrar jag?)
och ansluta igen... så brukar larmlampor slockna!
till att:
 - Gå motsols runt huset, lägga två tallkvistar i kors och titta åt vänster? (Skämt, hoppas jag)

Tydligen saknades batteriolja, som efter många om och men (men menas maken) räddade situationen.

Han köpte bromsvätska, inte batteriolja som jag trodde,
fyllde på och se alla otäcka lampor slocknade!

 På motorvägen i dag stod två bilar med en km mellanrum vid vägkanten,
med en kvinna utanför varje bil och med en mobil i handen och ringde efter hjälp.
Kvinnor! Tillfällighet?

Knorren på historien är uppenbarelse!

Jag skrev krönikor i en kristen tidning på 90-talet, som jag nu tänker göra en bok av.
I en krönika skrev jag om en dröm jag haft, där jag vann en liten röd bil.
När jag vaknade var jag helt övertygad om att det hänt på riktigt,
så jag gick ut för att titta på bilen - som inte fanns.

Fjorton år senare fick jag min röda bil, så när jag läste detta nyss, tänkte jag:

Ge aldrig upp en dröm!