Vid adventstid brukar man prata om nådens år. Nu börjar ett nytt år, nådens år.
Man har talat som om nästa år blir nådens år, men det kanske blir onådens, åtminstone på ytan.
T ex år när det händer katastrofer: Estonia, Twin tower, tsunamin. Gud verkar vara mer frånvarande än närvarande.
Kanske handlar inte nåden om att allt ska gå bra, ett paradis på jorden. Kanske handlar nåden om att när allt verkar gå åt skogen så är Gud också där.
Nåden handlar om att jag inte är utelämnad åt min egen ensamhet, när jag är beredd att tro det, att jag inte är övergiven, att allt som gått fel inte har sista ordet.
Var på bio i går: Hotell Marigold, en för övrigt bra och sevärd film.
Där sa en av huvudpersonerna att
allt blir bra till slut, och är inte allt bra, så är det inte slut än!
Hur ser framtiden ut? Jag kan inte se in i framtiden. Men jag kan leva i det innevarande. Det är tillräckligt. Ibland är det mer än jag riktigt känner att jag mäktar med.
Jag får leva i nuets nåd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar