tisdag 6 mars 2018

Livsöden

I fredags var det bara några få kvinnor på Tehuset. För kallt ute?

Fördelen är väl att man får möjlighet och tid att lyssna,

Amina kommer från Sudan med sex av sina sju barn.
När hon säger åldern på dem, verkar det som hon fått ett barn om året!


Mannen och en dotter är kvar i Sudan, men hon hoppas att dottern via Addis i Etiopien kan ta sig till Sverige.

Mannen då? frågar jag.

Hon viftar bort frågan.

De har det bra i Sverige, säger hon.
Ett ganska nybyggt asylboende, stor lägenhet och är hoppfulla inför framtiden.

Nu ska hon lära sig svenska och få ett jobb här.

Parwen kommer från Irak. Bodde utanför Mosul i ett stort hus och i familjen hade man fem bilar. (Bara för ni ska förstå att det var en rik familj!)



Parwen var idrottslärare, även hennes far var lärare.

En dag åkte mannen till Mosul för några ärenden.

Han ringde hem därifrån och uppmanade sin fru och barn att hals över huvud fly, för nu var IS i Mosul. 

Om inte familjen lämnade sitt hus, skulle de bli halshuggna.

En mycket dramatisk bilfärd väntade, då de i all hast tog sig till Turkiska gränsen, för att därifrån ta dig vidare till Europa.
Fem personer i bilen, varav ett var hennes barnbarn. Alla gömda bakom mörka skynken runt sig.
Trots en del hinder, gick resan bra!

Sonen med familj bor nu i Nässjö.

Perwan i Jönköping.

Din man? frågar jag. 

Hon rycker på axlarna. Vet inte om han lever.

Trots allt de gått igenom, finns ändå ett framtidshopp!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar