Och var missnöjd.
Med vad? Någon bagatell antagligen.
Något som någon sagt, eller gjort.
Men inget för att starta ett världskrig!
Så sa jag till mig själv: Skärp dig människa och tänk på Sakine.
Sakine kommer från Afganistan och väntar, trots ett par år i Sverige, fortfarande på uppehållstillstånd.
Men hon är lycklig!!
Flera gånger har hon sagt att Tehuset är hennes hem, här har hon sin familj.
De yttre omständigheterna, hon har, är inget att skryta med.
Hon har cancer, svår diabetes.
Har hamnat i koma ett par gånger på Tehuset.
Bor i en liten asyllägenhet tillsammans med sin man.
Inga barn, vilket hon sörjer över.
Det är viktigt för kvinnorna att kunna få barn!
I torsdags, när vi fikade sa hon:
Jag är så lycklig! Jag är nöjd med livet!
Min man älskar mig!
Och jag bor i Sverige!
Hur lycklig är jag för att bo i Sverige?
I dessa dagar klagar vi mer än någonsin, vi svenskar.
Till och med norrmännen talar om " det svenska tillståndet" när något är dåligt.
Tänk om vi bara skulle fokusera på det som är bra?
Då förtar det goda, det som är dåligt, i stället för tvärt om.
Och vår flagga kan vaja stolt, stället för att se ut som en slokad blomma!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar