Ge inte upp!

För en månad sedan skrev jag om mitt onda knä och hur det blivit bättre, när jag justerade vissa saker i mitt liv!

Som jag skrev blev jag inte helt bra, men bättre. Livet funkade!

I fredags hade vi bjudit hem några goda vänner och vi bad tillsammans.

De ville be för mitt knä.

Då tänkte jag: Det är ju inte nödvändigt, eftersom jag är bättre.

Men ok!

På natten hade jag som vanligt ont - men nästa dag var det smärtfritt!

Följande natt sov jag utan värktabletter för första gången på två månader!

Praise!!

Och nu går jag utan att halta!

Gick min första hundpromenad i morse

.........på två månader.

 

MEN - när jag var som sämst lovade jag mig själv att aldrig beklaga mig mer om jag bara blev frisk!

Ibland blir man ju trött på sig själv!     ...........eller är det bara jag?

Ställde mig på vågen i morse och började beklaga mig över hur svårt det är att hålla vikten!

Inga metoder hjälper!

Om maken läser detta säger han: 

- Jo, tejp!!

Hur som helst kom jag till insikt:

Samma där! Ge aldrig upp!

Hur mycket besvär hade inte denna maskros att tränga upp genom asfalten? 

.....men gav aldrig upp!