Blir du aldrig trött på att jobba på Tehuset?
Bara människor med en massa problem?
Jag svarar:
Aldrig trött på, möjligen trött av det ibland.
Man är ju ingen ungdom precis.
Det är väl som att jobba inom sjukvården, man måste ha lite distans, inte låta problemen gå in under skinnet, då orkar man inte.
Men visst tumlar det om ibland, som när en muslimsk kvinna från Irak, konfronterade en annan muslimsk kvinna från Eritrea.
Hon sa: Om du haft sådana byxor i Irak.
( Det var moderna byxor med lite blingbling och hål på knäna)
Och om du dessutom visar att du har en mobil, då skjuter IS dig direkt, sa hon och pekade med fingret som en pistol.
Den eritreanska kvinnan blev alldeles förskräckt och sa: men jag har ju en heltäckande sjal och långärmat!
Det hindrar inte IS, de hatar allt som är västerländskt!
Välkommen till verkligheten, tänkte jag.
En annan muslimsk kvinna sa med darr på rösten till ett studiebesök förra veckan:
Tehuset är mitt hem, här har jag min familj!
Om jag tycker att det är värt att vara på Tehuset?
Ingen tvekan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar