Vart tog de vägen?
Visst är det så att första veckan går i vanlig takt, medan den andra rusar i väg, om man är borta två veckor?
Tänkte på all skönhet i Guds natur. Så kort tid som blomningen varar och ändå sån prakt!
Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd så vackert som liljorna på marken.
Så om Gud på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som så fort vissnar, ska han då inte ha omsorg om dig?
Ytterligare tänkvärt:
lev i nuet och känn att du har tillfredställelse just där du är - och inte runt knuten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar