Det är flera veckor sedan jag skrev och jag vet inte riktigt varför. Det är som om tiden stått stilla ett tag nu, bildligt inte bokstavligt, för då bara rusar tiden i väg!
Inget att skriva om kanske?
Hur som helst så snurrade jag till det i går kväll.
Vi hade lagt oss och efter ett tag hördes det som en bildörr slog igen.
När man bor som vi gör bortom all ära och redlighet, alltså inga grannar,
så kan bara någon av våra två bilar komma i fråga.
Frågade maken om han hört något. Jo, han hade också hört ett ljud.
-Tänk om någon tagit min bil, rullat nedför vägen, innan han startat.
För visst måste det vara en han? Kvinnor stjäl väl inte bilar?
Jag smög upp, men kunde inte se om bilen stod kvar, det var kolmörkt.
Maken hämtade en ficklampa, jag tyckte inte att jag såg någon bil i carporten!
Nu kunde man tydligt se mellan spjälorna i carporten att det var tomt!
Tänkte klä på mig och gå ut och kolla ordentligt innan jag ringde polisen.
-Låste du bilen , när du kom hem? frågade maken.
-Nej, jag hade ju din bil, svarade jag......och varför hade jag det?, tänkte jag.
Jo, min bil var på verkstaden, kom jag på, för fläkten i den strejkade.
Tack och lov, för bilen , min lilla röda merca som är min ögonsten, står på verkstan i lugn och ro!
Har haft den i sex år, känns länge ....
...... men ibland är minnet så kort - en dag ungefär?
Ha, ha, vilken rolig historia, du är för härlig!
SvaraRaderaTråkigt att vi inte kan komma idag, har sett fram emot det hela veckan :( Nu måste vi bli friska snart, en gång för alla!!
Kram
Job