När man har träffat kvinnorna, smälter ens egna bekymmer och blir så små!
Många av dem har fysiska krämpor, beroende på ett hårt liv och psykiska upplevelser, som krig, flykten hit, oro för kvarvarande släktingar och vänner!
De flesta som kommer till oss har inte fått uppehållstillstånd, trots att de varit här flera år.
De önskar inget högre än att få stanna här och få ett arbete.
De som det skrivs och pratas om, är de som vill leva i Sverige, som parasiter. De finns väl.
De flesta vill göra rätt för sig, av de jag träffar.
Behöver någon tröst, så tröstar de varandra,
De vet hur det känns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar