En organisation som hjälper civilbefolkningen i Syrien.
Man kommer så nära, när man hör, kan inte värja sig.
Samma i morse på Tehuset.
Tre av kvinnorna kom lite tidigare och vi började prata. De på stötig svenska, men jag fattade.
I går hade en av dem fått ett samtal från en släkting i Kabul (Afghanistan).
Shiamuslimer hade för vilken gång i ordningen, gåttin i ett bostadsområde och skjutit 270! personer.
Helt urskiljningslöst. Kvinnor, barn, män om vartannat.
Hon berättade också hur hon med egna ögon sett hur de kom in till en höggravid kvinna. Två män hade tagit tag i var sitt ben på kvinnan och dragit med full kraft åt var sitt håll.
Kvinnan dog mitt framför ögonen på sina små barn.
När hon berättat detta, sa de andra två att de sett liknande händelser.
Jag såg smärtan i deras ögon och rädslan, när de erkände hur rädda de var att något skulle hända deras syskon, föräldrar eller andra släktingar.
Många av våra kvinnor sover dåligt på nätterna på grund av oro och minnen av sådant de upplevt.
Några timmar skingras tankarna när de är hos oss och de har nära till skratt, konstigt nog.
Vi gör det lilla vi kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar