Min ingifta faster hade två systrar som jag tyvärr inte träffade
förrän på min fasters begravning.
En av systrarna hette Rut, var 93 år och bodde i Jönköping.
Hon och jag tömde min fasters lägenhet och blev väldigt goda vänner.
Vi träffades nästan en gång i veckan och gick på stan eller gjorde en utflykt.
Hon tog initiativet och var pigg och alert när vi träffades.
Skrattade mycket tillsammans, hade roligt helt enkelt!
Några år efter vi först träffats dog hon i sömnen.
Slapp lida, för hon var frisk till sista dagen.
Då skulle hennes lägenhet tömmas och det gjorde hennes andra syster Elin och jag.
Elin var då 97 år och bodde i Malmö. Lika pigg hon!
Vi blev lika goda vänner och hade mycket telefonkontakt fram till hon dog 104 år gammal.
Jag ringde till henne ibland när jag kände mig gammal och sliten.
Då brukade hon säga: Du är ju unga flickan!
När vi tömde Ruts lägenhet ville Elin att jag skulle ha ett minne efter Rut
och ville ge mig en köpmansdisk, som Rut nyligen hade köpt.
När vi tömde källaren såg jag en gammal byrå stående längst in
och frågade om jag inte fick den i stället.
Den gamla byrån hade vi när jag var barn, sa Elin.
Vill du verkligen ha den?
Vår mamma hade sina smycken i översta byrålådan, så ingen av oss barn kunde nå dem.
Sedan hade vi kläder och annat i resten.
Jag valde den gamla byrån.
Byrån har jag plockat fram nu, efter många år i skymundan och målat den shabby chic.
Visst blev den snygg?!
Så fin den blev Marianne. Flitig du är...allt går i flygande fläng! :)
SvaraRadera